13 sep. 2015

En sista hälsning ...






Till dej min käraste vän, min livskamrat i trettio år, mina barns far!
Vi sa alltid " du och jag, jag och du, alltid" nu blev det inte så, efter trettio år gick vi skilda vägar, en sorg i sej!
Livet blir kanske inte alltid som vi tänkt oss ... hur som helst fick vi många fina år,
två fina söner, en gåva, den finaste gåvan man kan få!
Det var tungt att ta farväl, svårt att ta in att du inte längre finns ibland oss ...
men vi kommer aldrig att glömma dej!
Att en del av dej lever vidare i våra söner, ger tröst!











1 kommentar:

Unknown sa...

Jätte fint skrivit mor! 😊